Slaget vid Ranängen

Utvald kandidat.svg

Den här artikeln är nominerad till att bli en utmärkt eller bra artikel. Vad tycker du? Gör din röst hörd!

Slaget vid Ranängen
Del av Torstensons krig
Gamlestan1.jpg
Slagfältet, sett från öster, runt Säveån och Nya Lödöse skans. Karta från 1682.
Ägde rum 4 - 7 augusti 1645
Plats Örgryte socken, Sverige
Resultat Svensk seger (Danskarna utrymmer Hisingen)
Stridande
Sverige Danmark
Befälhavare och ledare
Lars Kagg Hannibal Sehested
Styrka
Ca 1000 fotfolk, 350 dragoner, 1000 kavallerister Ca 3500 fotfolk, 300 dragoner, 600 kavallerister
Förluster
30 döda, 60 sårade 30 döda, 30 sårade

Slaget vid Ranängen (eller Slaget vid Randängen) var ett fältslag i närheten av Göteborg mellan dansk-norska och svenska trupper under slutskedet av Hannibalsfejden i augusti 1645. Ranängen, Ranängarna även Randängen, var benämningen på de ängs- och åkermarker som låg väster om Ranberget i Örgryte socken[1] i nuvarande stadsdelarna Gårda och Olskroken[2][3] i Göteborg. Området avgränsades i väster av Mölndalsån och Gullbergsån samt i norr av Säveån.[4][5] Namnet återfinns 1546 i namnformen Rannegiærde, Randängen 1692, där förleden är det västsvenska naturnamnet rand, här använt om bergrand eller -kant av närheten till Ranberget (även Ranbergen).[6][7]

Inledning

I december 1643 anföll den svenske generalen Lennart Torstensson danska Jylland söderifrån på order av svenska rådet, och startade därmed det så kallade Torstenssonskriget. Utefter norska gränsen från Jämtland till Bohuslän gick norska trupper från maj 1644, under ståthållaren i Norge Hannibal Sehested till motoffensiv in i Sverige och startade därmed den så kallade Hannibalsfejden.[8] Syftet var dels att hindra svenska trupper från att sättas in i kriget i Skåne och Danmark, men också att om möjligt belägra Göteborg - Sveriges, vid denna tid, enda hamn i väster. För att helt innesluta Göteborg krävdes också dansk-norska örlogsfartyg och ytterligare trupper ifrån danska Halland. Kommendant i Göteborg var överste Nils Assersson Mannersköld, och till sjöss förde amiral Anckarhjelm befälet.
Under 1644 och början av 1645 förekom mindre strider både till lands och sjöss i Göteborgsområdet, för övrigt bevakade man varandra. På våren 1645 byggdes en fördämning, även kallat sänkverk, av Sehestedts dansk-norska trupper vid Bohus fästning för att skära av förbindelserna till Göteborg via Göta älv.[9] Svenska trupper och uppbådade bönder höll vakt utefter östra stranden av Göta älv, främst runt Bohus, samt viktiga knutpunkter runt Göteborg till exempel vid Landvetter, Mölndal och Lerum där den sistnämnda var en viktig vägknut med förbindelser både mot Västergötland, Halland och Götaälvdal.[10]

Hannibal Sehested.

Förberedelser

I slutet av maj 1645 slogs ett danskt anfall tillbaka då en dansk invasionsflotta under amiral Ove Giedde stoppades vid älvmynningen av Anckarhjelms fartyg. I en storm natten till den 25 maj gick bland annat det danska amiralsskeppet St.Sofia med 54-kanoner på grund och sjönk söder om Buskär. I en ryttarstrid vid Landvetter den 27 maj med ca 500 man kavalleri från vardera sidan stoppades en dansk framryckning under ståthållaren på Varbergs fästning, Iver Krabbe, av Västgöta ryttare under överste Harald Stake. De danska trupperna återvände därefter till Kungsbacka.[11] Då de dansk-norska trupperna fick förstärkningar under sommaren kom generalmajor Lars Kagg till Göteborg den 10 juli med ytterligare svenska trupper. Lars Kagg tog samtidigt också befälet över de svenska trupperna i Göteborgsområdet. Enligt order från svenska rådet den 2 juli fick de svenska trupperna inte företa några egna offensiva operationer, utan skulle förhinda dansk-norska anfall alternativt invänta ett nära förestående fredsavtal.[12] Från dansk-norsk sida hade order getts till Iver Krabbe i Halland att hålla sig beredd med trupper vid Kungsbacka och fortsätta norrut runt Göteborg när Sehested hade fått kontakt med svenska trupper norr om staden. För att förhindra detta fanns Harald Stake med en svensk styrka väntande vid Landvetter.[13]

Sehesteds anfall

Den 1 augusti 1645 gick Sehested med 600 man kavalleri, 300 dragoner och 3 500 man fotfolk över Nordre älv till Hisingen vid nuvarande Kastellegården. Natten till den 2 augusti lades en flottbro tillfälligt ut vid Jordfallet och den 2 augusti gick hela hären över till östra stranden av Göta älv, dels på flottbron och dels på det tidigare gjorda sänkverket. Samtidigt placerades en kanonpråm söder om flottbron med 6 stycken 12-punds kanoner, riktade söderut.[14] Då ett pund är cirka ett halvt kilo, var vikten på kanonkulorna i detta fallet cirka 6 kilo. En liten svensk styrka norr om Skårdal drog sig tillbaka in i skogen vid Nödinge och de dansk-norska trupperna förföljde dem inte, utan slog läger vid Skårdal.

I gryningen den 3 augusti skickade Sehested en liten styrka söderut mot Lärje för att undersöka styrkan hos de svenska trupperna, samt om möjligt ta fångar för att få mera information. Patruller kom snart tillbaka och meddelade att de svenska dragonvakterna vid Lärje och Hospitalet (norr om Gamlestaden) hade lämnat sina poster och dragit sig tillbaka mot Nya Lödöse.[14]

Hisingen med omnejd. Slagfält i augusti 1645.

Överste Taylor i Sehestedts armé skickades snabbt söderut för att med 100 ryttare, 100 dragoner, 100 "fyrrörer" samt 800 man fotfolk förfölja svenskarna söderut. Nylöse-bro över Säveån var kontrollerad av en svensk skans med 8- och 12-punds kanoner (4 och 6 kg kulor) där svenskarna, bland annat med delar av Göteborgs stadsvakt,[15] först besköt överste Taylors manskap men utan att orsaka någon större skada. Då de anfallande norsk-danska trupperna dels gav eld med musköter och fyrrör, dels tog sig ner under bron för att komma inpå skansen, satte svenskarna eld både på bro och skans[14] och drog sig tillbaka mot Gullbergs skans och en så kallad "travers", det vill säga en tillfällig försvarslinje, mellan ett sankt område vid Gullbergsäng norr om Gullbergs skans, och Göta älv.[13] Gården Lärjeholm, som vid denna tid ägdes av den svenska fältherren Carl Gustav Wrangel, brändes ner av de dansk-norska trupperna.[16]

Den 4 augusti ryckte Sehested med huvudstyrkan från Skårdal ner mot Gullbergsäng och flottbron vid Skårdal drogs in. Vid middagstid lades en ny flottbro ut vid Lärje, och den försvarades på östra stranden med ett hornverk, och dessutom fanns en halvmåneformad försvarsvall på Hisingssidan.[17] Vid Lärjeholm posterades 500 dansk-norska musketörer, och i passet norr om gården posterades 100 ryttare ifall det skulle komma ett svenskt angrepp norrifrån. Vid Lundby på Hisingen förlades 100 dragoner (Lundby socken var svenskt område), för att hindra en eventuell svensk övergång av älven vid Lindholmen.

Slaget vid Ranängen

Sehested hade ställt upp sina trupper till största delen i slagordning norr om Säveån,[17] "omkring en sextondedels mil från Göteborg".[18] Svenskarna marscherade från Göteborg upp mot försvarslinjen vid Gullbergsäng norr om Mölndalsån, även kallad Ranängen[16] (eller Randängen i vissa källor[13]) med 8 kompanier ryttare,[17] 4 kompanier dragoner, 8 fanor fotfolk[13] samt 8 fältstycken (med 1,5 kg kulor), och 4 st 18-punds kanoner (9 kg kulor).

Då mindre strider började uppstå mellan respektive förtrupper, så drog sig svenskarna tillbaka för att lura de dansk-norska trupperna in på sankmarkerna intill Gullbergsäng. Dessutom försökte svenskarna genom att skjuta dansk lösen, eventuellt i samband med ett rytterianfall av Harald Stakes ryttare från Härlandavägen, att lura Sehested att tro att Iver Krabbes styrka var i antågande.[13] Ingendera av svenskarnas krigslister fick den dansk-norska trupperna att gå över Säveån i någon större omfattning.[17]

Detalj från karta över den svenska belägringen av Bohus i augusti 1645.

Samtidigt längre norrut hade en grupp på ca 100 dansk-norska ryttare under kapten Jørgen Bjelke anfallit de svenska ryttare som från Nödinge hade återtagit sin position vid Skårdal. Med danska ryttare bakom sig norrifrån, älven på ena sidan och berg på andra, fanns bara vägen söderut öppen för de svenska ryttarna att snabbt komma undan. Då man i flykten stötte på den norska ryttarstyrkan norr om Lärjeholm lämnade denna sin ställning och alarmerade musketörerna vid Lärjeholm. Svenskarna kunde nu komma bort från älvdalen genom att vika av mot Angered, och Bjelkes soldater återtog sin postering vid Skårdal.[19] Under tiden gick meddelandet om den svenska attacken av okänd styrka på den dansk-norska eftertruppen, fram till Sehested.

Informationen om anfallet på eftertruppen gjorde att Sehested drog styrkan bakåt till slätten mellan Göteborgs Hospital norr om Nya Lödöse, och Lärje. I samband med denna manöver gick Hospitalet vid älven upp i lågor, och ett antal personer brändes inne.[16] Då Sehested fick information om att Krabbe inte syntes till, ingen hjälp fanns från danska flottan och svenskarnas attack på eftertruppen, beordrade han sina trupper tillbaka över älven till Hisingen via bron vid Lärje. Under kvällen och natten tog sig trupperna över älven och stannade på Hisingssidan i slagordning, och bara överstelöjtnant Gersdorffs dragoner blev kvar på östra sidan för att försvara bron.[19] Som tur var för Sehested hade den svenska förstörelsen av bron över Säveån nu gjort att de hade svårt att förfölja honom norrut.

Svenskarna går till motanfall

I gryningen den 5 augusti ryckte svenskarna fram mot hornverket på flottbrons östra sida vid Lärje. Sehested försökte att förstärka dragonerna med 400 man fotfolk, men då svenskarna nu också började beskjuta både hornverket och älvens västra strand med 12-, 18- och 20-punds kanoner kunde ingen från Hisingen närma sig bron, och vid det fjärde anfallet mot hornverket lämnade dragonerna sina ställningar och lossade flottbrons förtöjningar. Sehesteds trupper marscherade via Backa och Säve tillbaka till Gullön på norra Hisingen, där kavalleriet också gick över Nordre älv medan fotfolk och dragoner besatte en bergshöjd vid färjehuset sydväst om Bohus fästning, i skydd av dess kanoner. Då svenskarna hade tagit sig över Göta älv vid Lärje i mindre grupper med båtar och pråmar började de förfölja Sehesteds trupper över Hisingen. När flottbron åter hade kommit på plats gick den svenska huvudstyrkan över och den bestod slutligen av ca 1000 man kavalleri, 350 dragoner och ca 1000 man fotfolk samt artilleri.[20] Trupperna stannade i slagordning utan att anfalla de dansk-norska ställningarna uppe på bergshöjden vid färjehuset, och Sehested utnyttjade tillfället att under den kommande natten dra tillbaka alla sina trupper från Hisingen för att inte få dem drivna ut i Nordre älv av svenskarna.[20]

Svensk kartskiss över det yttre försvaret runt Bohus fästning, sedd från svenska östra stranden av Göta älv 1645.

I dagbräckningen den 6 augusti ryckte svenskt infanteri och dragoner fram och intog den nu oförsvarade höjden nära Vedbacka, vid färjehuset. Därefter började de svenska trupperna att driva bort ett antal kor vid älven som hisingsbönderna hade fört dit, i skydd av Bohus kanoner. För att hindra detta beordrade Sehested 300 man fotfolk under överstelöjtnant Ziegler, och 150 fyrrörer under kapten Jörgen Bjelke att sättas över till färjehuset och en långvarig eldstrid började. Efter att ha fått förstärkningar erövrades höjden vid färjehuset av de dansk-norska trupperna, men återtogs av svenskarna som senare också fått förstärkning. Slutligen drog sig Zieglers trupper tillbaka ner mot älven vid färjehuset och general Kagg sände då delar av sitt kavalleri till attack för att sopa bort dem. Då det fanns ca 15 bestyckade mindre fartyg liggande på älven gick de svenska ryttarna in i en så kraftig kanon- och musköteld att de måste avbryta anfallet och återigen ta skydd bakom höjderna vid färjehuset.[20]
En svensk styrka som försökte gå längs älven för att komma i ryggen på Zieglers soldater besköts också från fartygen. Efter den långvariga eldstriden drog sig svenskarna tillbaka till ett befäst härläger vid Ellesbo, som Sehesteds trupper hade låtit göra tidigare under kriget.[20] Generalmajor Kagg begärde att få två timmars vapenvila för att hämta sina döda, vilket beviljades av Sehested. Hans dansk-norska trupper hade återigen besatt höjderna vid färjehuset och började förskansa sig där.

Förlusterna var enligt Kagg 30 döda och ca 60 sårade på svensk sida, varav ca 40 var skadade av svenska vapen. Dessutom hade ryttmästare Erik Uggla tagits tillfånga, efter att ha slagits ner från hästen av en norsk soldat. Överstelöjtnant Carl Gyllenstierna vid dragonerna hade fått tre muskötkulor genom kläderna och hatten, innan en fjärde kula träffade i skulderbladet. Överstelöjtnant Börje Nilsson Drakenberg vid Västmanlands regemente blev träffad av en muskötkula strax ovanför hjärtat, som gick ut i ryggen. Han överlevde och blev så småningom bland annat kommendant på Bohus fästning.[20] Sehested anger 30 döda och drygt trettio sårade bland sina soldater.

Den 7 augusti försökte svenskarna återigen att driva bort de norsk-danska soldaterna från höjderna vid fäjehuset och mindre strider förekom, utan att svenskarna lyckades. Efter mörkrets inbrott natten till den 8 augusti lät Sehested återigen utrymma Hisingen och då Kagg försökte göra ett nattligt anfall, fann svenskarna bergshöjden helt oförsvarad.[20]

Efterspel

Sehested lät under de närmaste dagarna tre fregatter och tre galärer patrullera i Nordre älv mellan Bohus fästning och Sjöhed i Harestads socken, för att hindra svenskarna att gå över Nordre älv.[21] Svenskarna flyttade samtidigt bron vid Lärje upp till Skårdal för att förenkla vakthållningen.
Natten till den 13 augusti anföll och intog svenskarna en redutt vid sänkverket i Göta älv intill Bohus fästning. På morgonen återtogs redutten efter häftig beskjutning från båtar och kanonpråmar i älven.[22]
På morgonen den 13 augusti började svenskarna beskjuta staden Ny-Kungälv på fästningsholmen med glödande kanonkulor från Hisingssidan. Stora delar av staden sattes i brand under dagen.[23]
Iver Krabbes avdelning från Kungsbacka ryckte den 14 augusti slutligen fram norrut mot Gullberg, men blev hindrad av svenskarna som med 3 kompanier kavalleri och 3 kompanier dragoner höll vakt nära Gamlestaden. Efter en kort strid vände Krabbes styrka tillbaka söderut.[24]
Efter att Kagg hade beskjutit Bohus fästning under flera dagar från långt håll och med ganska verkningslöst artilleri, gavs 48-timmars vapenvila den 18 augusti. Innan denna hade löpt ut kom beskedet om att fred hade slutits vid Brömsebro den 13 augusti, samma dag som Ny-Kungälv brändes.[23]

Om källorna

De mest detaljerade källorna nedan, den norske kaptenen C.O. Munthe och svenske historikern Vilhelm Vessberg, har ofta olika åsikter om händelseförloppet under Sehesteds anfall, även då man utgår ifrån samma samtida brev och skrivelser. Enligt Munthe gick Sehested inte över Säveån med sin huvudstyrka[17], enligt Vessberg var Sehesteds styrka uppställd i slagordning nedanför Nya Lödöse.[25] Enligt Vessberg genomförde Harald Stake ett kavallerianfall från Härlandavägen[25], enligt Munthe är det ett missförstånd[26], och så vidare.

Referenser

Noter

  1. ^ Karta öfver Göteborg : sammandragen år 1888 af Ludvig Simon, Rotekarta över Göteborg 1888, N P Pehrssons förlag och egendom, Regionarkivet (2008), Skala 1 : 4 000, Original C 8675:1
  2. ^ Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, [del II], red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 2000 ISBN 91-89088-05-0, s. 55
  3. ^ Karta över Göteborg med omnejd i 20 blad, skala 1:4 000 : Olskroken - Gamlestaden - Backa : Blad N:o 56, upprättad för Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 av Andre Stadsingenjören Arvid Södergren
  4. ^ Örgryte genom tiderna, [band II], Fritz Waldemar Nikodemus Stenström, Wettergren & Kerber, Göteborg 1924, s. 39
  5. ^ Karta öfver Göteborg: sammandragen efter äldre och nyare kartor år 1872 af Rob. Söderqvist, V. Zetterströms förlag 1872
  6. ^ Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län II : ortnamnen på Göteborgs Stads område (och i Tuve socken) jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, [Andra häftet], Hjalmar Lindroth, Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1927, s. 83
  7. ^ Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län II : ortnamnen på Göteborgs Stads område (och i Tuve socken) jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, [Tredje häftet], Hjalmar Lindroth, Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1929, s. 183
  8. ^ Sundberg sid 120
  9. ^ Bror Andersson sid 310-312
  10. ^ Munthe sid 164
  11. ^ Vessberg sid 46
  12. ^ Munthe sid 200
  13. ^ [a b c d e] Vessberg sid 49-50
  14. ^ [a b c] Munthe sid 206-208
  15. ^ Johansson sid 10
  16. ^ [a b c] Skarback sid 96-97
  17. ^ [a b c d e] Munthe sid 209
  18. ^ Staden Göteborgs Historia och Beskrifning : Förra Delen, P[er] A[dolf] Granberg, Stockholm 1814, s. 23
  19. ^ [a b] Munthe sid 210-211
  20. ^ [a b c d e f] Munthe sid 212-214
  21. ^ Munthe sid 219
  22. ^ Munthe sid 221
  23. ^ [a b] Vessberg sid 52-53
  24. ^ Munthe sid 226
  25. ^ [a b] Vessberg sid 50
  26. ^ Munthe sid 210

Källor

  • Gunnar Engström: ”Sänkverket” vid Bohus och redutten på Fiskarholmen. Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift. 1935,
  • Bror A Andersson: Nödinge Kommun, Säffle 1969 - Sockenbok
  • Eric Cederbourg: Göteborg, tryckt i Göteborg 1986; Faksimil av original utgivet 1739. ISBN 91-970451-1-X
  • Vilhelm Vessberg: Bidrag till historien om Sveriges Krig med Danmark 1643-1645. Del II - Kriget på norska gränsen. Tryckt ca 1900.
  • C.O.Munthe: Hannibalsfejden 1644-1645. Den norske haers bloddåb. Kristiania 1901
  • Christer Johansson: Fredrikshamns skans. En 1600-tals befästning i Backa, Göteborg 2002 ISBN 91-631-2925-6
  • Ulf Sundberg: Sveriges Krig 1630-1814 Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag, 2010, ISBN 978-91-85789-63-4
  • Sören Skarback: Göteborg på 1600-talet, Göteborg 1992, ISBN 91-7029-103-9
  • Hans Andersson: En historisk båttur runt Hisingen, Göteborg 1985, ISBN 91-85488-19-4 (Särtryck ur: Vid älven, Landskapet och människan. Göteborgs arkeologiska museums årsbok 1983-84.)